Lev Semjonovitj Vygotskij var en sovjetisk filosof och pedagog som föddes 1896 i Orsja och dog av tuberkulos bara 37 år gammal 1934 i Moskva. Trots sin unga ålder vid bortgången har hans verk blivit mycket inflytelserika för modern pedagogik och utvecklingsteori.
Vygotskij var länge relativt okänd – dels på grund av att hans verk kritiserades av kommunistpartiet i Sovjet – men uppmärksammades allt mer från 1960- till 1980-talet. Han var mycket produktiv, och lanserade genom sina verk viktiga idéer som proximalzonsteorin, som fortfarande används inom pedagogik.
Lev Vygotskijs sociokulturella teori om människans lärande och personliga utveckling var nydanande när den introducerades, även om den inte uppmärksammades internationellt förrän omkring 1960- till 1980-talet. Den skiljer sig från tidigare tankesätt om att lärande skulle vara en individuell process som varje människa går genom själv, och ser lärande som en kontinuerlig social process som sker i samverkan med andra människor i sin omgivning.
Ett viktigt begrepp i Vygotskijs teori är den kunnigare personen – att människor har en viss bas av lärande som de står på som tillåter dem att göra och förstå vissa saker, men att de behöver lära sig i ett socialt samspel med en person som kan mer än dem för att utvecklas vidare. Denna kunnigare person kan vara individens lärare, dess föräldrar, dess syskon, kollegor och vänner, som genom socialt samspel lyfter upp dem för att utvidga den bas som de har att stå på. Vygotskij delar upp processerna kring sociokulturellt lärande och utveckling i två nivåer: den intermentala nivån, där det sker i social samverkan med andra; och den intramentala nivån, där idéerna och förståelsen internaliseras och blir en del av den bas som individen står på. Dessa processer sker samtidigt med varandra, och samverkar med varandra.
Då den kunnigare personen själv genomgår samma processer är lärande och personlig utveckling enligt Vygotskij inte enbart en intrapersonlig social process som genomgås individer emellan, utan också en sociokulturell sådan – dagens människor ärver en utvecklingsprocess som har gått vidare från generation till generation och person till person inom en kultur. Språk är en del av detta, och påverkar i sin tur också utvecklingen och lärandet då det är en viktig metod som människor använder för att föra vidare information och förstå världen.
Detta behöver inte vara i ett direkt, imiterande lärande, utan kan också syfta på att individen medvetet väjer från den riktning den kunnigare personen har visat på. Regissören Hideaki Anno är känd för att ha beskrivit detta förenklat som att människan inte innehåller något unikt, utan att den utvecklas antingen i enlighet med eller som reaktion till det som den kunnigare personen visar, med det kända citatet ”jag kan inte på egen hand uppfinna det japanska språket”.
Den proximala utvecklingszonen är ett centralt begrepp inom Lev Vygotskijs sociokulturella teori om lärande och utveckling. Han delar upp en individs förmågor i tre steg, som pedagoger ofta liknar vid en byggnadsställning. På den första nivån finns allt det som individen med sin nuvarande kunskap och förståelse kan utföra på egen hand. Individen når inte upp till den andra nivån, men kan när den kunnigare personen räcker ned sin hand och hjälper individen nå upp till den andra nivån och utföra mer saker.
Detta område – det som individen kan lära sig och utföra, men bara med annans hjälp – är det som kallas den proximala utvecklingszonen. Den tredje nivån kan först uppnås när individen har internaliserat kunskapen och förståelsen på den andra nivån.
Lev Vygotskijs teorier fick inte stor spridning internationellt förrän omkring 1960- till 1980-talen, men hade ett stort inflytande på utbildning, först i Nordamerika och Europa, och sedan i övriga delar av världen. I och med Vygostkijs idéer bygger modern utbildning ofta mer på samarbete och socialt samspel än tidigare, med mycket tid vigd åt aktiviteter som utförs i grupp, där deltagarna både kan lära sig av läraren eller handledaren och av mer kunniga deltagare i gruppen.
Det finns flera pedagogiska teorier utöver Lev Vygotskijs, till exempel: